Barn är verkligen hur coola som helst!

Läser en mycket underhållande bok just nu. "Martina-koden" av Martina Haag.

Alla som på något sätt har jobbat, eller på annat sätt kommit i kontakt, med barn i lågstadieåldern kan nog tänkas känna igen fenomenet. Jag skrattade så jag fick ont i magen, igår på tåget:

Jackson går i tvåan nu. Jag har en plan att jag en jag varje termin ska sitta med under lektionerna längst bak på en stol i hans klassrum, bara för att se hur han har det i skolan. Hur det är när de har matte och virkning och hur det låter när han spelar fiol tillsammans med de andra barnen i klassen... hehe. Det gäller att ha tålamod när man sitter i klassrummet. När ett barn på lektionen berättar att hon typ har sett ett snöre på vägen till plugget, så räcker varenda unge upp handen och vill berätta om ett annat snöre som dom har sett någon gång eller vad som helst som dom kommer att tänka på just i den sekunden. De vinkar med händerna och reser sig lite upp från stolen och håller upp handen högre och högre och liksom stöttar armen med den andra armen så att de ska orka hålla på och vinka fortare och fortare, som om ungen inte står ut en enda sekund utan måste få berätta sin grej exakt just i detta nu, annars sprängs han, och visk-ropar: "Fröken, fröken får jag säga", samtidigt som fröken sitter där lugn och vänlig och lyssnar noga på när en annan elev pratar om sitt gamla snöre.

Jag skulle aldrig greja att jobba som lärare. Jag skulle bli tokig efter en minut. Men Jacksons fröken låter alla berätta sina omständliga tankar om snören och pinnar och sniglar och verkar uppriktigt intresserad. När jag pratar med henne på rasten säger hon att hon försöker vara så god hon bara kan i alla situationer med barnen. Då börjar jag nästan grina och vill backa mitt liv och börja i ettan hos henne i stället...

Ungar är verkligen hur coola som helst...

och Martina Haag är bitvis strålande! 

"När ett barn på lektionen berättar att hon typ har sett ett snöre på vägen till plugget, så räcker varenda unge upp handen och vill berätta om ett annat snöre som dom har sett någon gång eller vad som helst som dom kommer att tänka på just i den sekunden."

"Men Jacksons fröken låter alla berätta sina omständliga tankar om snören och pinnar och sniglar och verkar uppriktigt intresserad."

Kred : )

//Mia

Ps. Citaten kommer alltså från Martina Haags bok "Martina-koden"