Semestervanor och filmrecension

När man klockan 20.45 på kvällen säger "tack för maten, nu är det film" ja, då är det semester : ) "Inte äta efter kl. 18" har plötsligt bytts ut mot "Jag äter frukost när jag känner för det och den tidpunkten kan för all del infinna sig både kl. 8, 9 eller 10 på förmiddagen. Gött! 

Svt 1 bjuder just nu på filmen "The wedding crashers" och det blir en alldeles utmärkt soffupplevelse och avslutning på en semesterdag som denna. Och apropå film, såg jag filmen Doubts förra veckan. Det blir ingen utförlig recension, men sköna skådespelare, en bra story (något klassisk, men dock) och flertalet känslomässiga och "tillitsmässiga" vändningar ger filmen ett högt betyg. Som Mikael Wiehe så fint i sin sång uttryckte det: "Vem kan man lita på?". Så... med en bra Wiehe-låt färskt i minnet ger jag filmen Doubts 4 kossor:

Bilden...

Festligheter och karneval

Chiang Mai, Thailand, november 2005

Ps. Jag har aldrig riktigt kört efter devisen "inte äta efter kl. 6"... men å andra sidan hör middag 21.00 inte heller till vanligheterna.

Ser inte mycket ut för världen...

... men döm inte hunden efter håret, som man så fint brukar säga.

Så var det dags igen.

Jag har fastnat i träsket.

Färska dadlar-träsket.

Mums!

Bilden kommer från: http://farm2.static.flickr.com/1179/990802343_0bb8ea9378.jpg

Go´a spontansaker

Hej och hå!

Min första riktiga semestervecka har precis börjat, alltså med total ledighet. Plötsligt inga fix och inga "to do´s". Flytten är avklarad och plötsligt finns det lite oplanerad tid att göra go´a spontansaker på. 

Så det gjorde jag - go´a spontanssaker - köpte mig en ny cykel (min gamla har allt för dålig karma, ha ha...) och så blev det en riktigt go stund med sång och musik... bara för att det är roligt... och det är inte så bara alls minsann! Gött : )

Bilden...

Kvistofta kyrka, februari 2009

Dagens citat

Läste ett skönt citat idag.

Det fick mig att le.

Le på ett sånt där finurligt, innerligt och tacksamt sätt.

Härligt : )

Här kommer det:

"Sometimes I pretend to be normal. 

But it gets boring, so I go back to being me"

Ps. Tack Olsson!

Bilden...

Musikstund någon gång under 2008

Jackpott

Hoppsan hejsan - så kan det gå.

På något sätt tycker jag ändå lite synd om stackarn... Stå där vid bankomaten, kanske på väg att ta ut sina sista hundralappar, när det blå eländet plötsligt börjar uppföra sig som en enarmad bandit med högsta vinsten på displayen. Trist sits att hamna i om du frågar mig. Och inga små "vinstkoppar", som de brukar ha på casino, kan jag tro fanns att tillgå. Så det fick gå med en plastkasse... för den här gången. Så praktiskt ; )

Trist sits, som sagt...

//Mia

Det ljuva 70-talet

Bland alla roliga fynd jag hittat den här veckan tar denna informationsfolder från försäkringskassan ändå priset, ha ha... Behöver jag nämna att den är från -79?! 

Jag föddes -79.

Undrar hur min pappa såg ut då...

; )

//Mia

Hejsan hoppsan - det blev en festival

Bestämde oss, helt spontant, för att åka till grannstaden denna afton. För att käka och gå en sväng. När vi kom in i stan insåg vi snabbt att det var festligheter och festival på gång. Hela stan var fylld av folk, matos och panflöjtstoner. Ha ha... panflöjt... Vi närmade oss stortorget och såg folksamlingen och givetvis ville vi, precis som alla andra, se vad som stod på. Det tog inte många sekunder förrän de välkända orden låg så ovanligt rätt i min mun:

"Kom och ta mig långt härifrån"

 

: )

Det är något särskilt med folklighet. Brandsta city släckers är sannerligen folkliga. Inte särskilt svårt att gissa vilken som blev deras sista låt... one-hit-wonder, som man brukar säga - och vilken one-hit sen då, ha ha... Denna musikaliska folklighet kombinerat med festival, allsång och släckarnas spex (strip-light) gjorde att vi ganska fort rörde oss vidare.

Några gator längre bort stötte vi på ett av det mest anmärkningsvärda fenomenet denna sommaren:

Jag fattar inte! Ha ha ha... hur mycket jag än försöker så kan jag bara inte förstå dessa solbrillor. De är nästan lika fula som foppatofflorna... men till foppatofflornas försvar kan man åtminstone konstatera att de åtminstone är sköna och bekväma att gå och drälla i. 80-talsbrillorna är bara omöjliga, inte sköna någonstans. Både fula och obrukliga - ja, jag tar två ; ) 

Okej... sista bilden - upp till bevis. Försäljaren var en rolig lirare. Han berättade relativt snart att han själv inte ville ha ett par 80-talsbrillor ens om han fick betalt för det. När jag någon minut senare frågade om jag fick ta en bild på 80-talsbrillorna som han sålde replikerade han snabbt. "Ja, men bara om du provar ett par". Ha ha... vilken lirare! 

Ps. Bildkvalitén är vad den är - mobiltelefon ju!

Den paradoxala verkligheten

Så var det äntligen dags.

Dags för fakir-Mia att göra sig hörd.

Och för första gången testa en av årets storsäljare - spikmattan.

Ska sanningen fram gör det förfärligt ONT... och på något märkligt sätt gör det även GOTT. Spikarna är minst sagt hur vassa som helst och då menar jag verkligen v-a-s-s-a! Mot bar hud går det bara inte... - ONT! Effekten efter en stunds självplågande är dock att musklerna i kroppen slappnar av (de har väl inte mycket val, ha ha...) och efter ett tag konstaterar jag så sakteliga hur detta fakir-light-projekt blir riktigt skönt och behagligt - GOTT!

Tänka sig!

//Mia

Ps. Gällande spikmattornas försäljning kan kan väl nästan använda ordet "fakir-boom". Intressant...

Tid...

Plötsligt finns den bara där - tiden.

Lite ovant är det allt... men det ska nog gå ; )

Tänker tillbaka på när jag var barn. 

Jag upplevde allt som oftast en oändlighet med tid...

...obegränsat...

... särskilt på sommarloven.

Inga tider att passa, kunna leva maximalt i nu:et, inga fix och inget ansvar.

Jag gillar att jobba och jag gillar ansvaret (och även friheten) som det innebär att vara vuxen. Alltså inget bittert nostalgisk tjafs på temat "det-var-bättre-förr". Snarare kan jag bara konstatera att det var ett tag sedan jag upplevde mig ha riktigt gott om tid. Tid till att "bara vara", ta dagen som den kommer och gå på spontanitet och känsla. Därför är det extra trevligt att konstatera:

SEMESTER!

 : )

//Mia

Redan de gamla grekerna...

"Kunskap är inte att fylla ett embar utan att tända en eld"

// Herakleitos, 500 fKr

Under mina studier, och även i mitt vardagliga arbete, har jag funderat och funderar fortfarande mycket kring vad kunskap egentligen är. Kunskap - kunskapande... onekligen något som skapas... men hur, när och på vilket/vilka sätt?

Vad är lärande?! 

Undervisning?!

Pedagogik?!

Jepp, jag gillar dessa funderingar och det är inte en slump att jag är pedagog tror jag. Med detta blogginlägg har jag dock inte tänkt komma med svar och lösningar kring vad jag kommit fram till... det skulle ta hela natten... Snarare vill jag konstaterande att den däringade Herakleitos redan för 2500 år sen hade bra koll. Kul!

: )

Mr Kanin

Mitt i byn står han - Mister kanin.

Vid tågstationen håller han till.

Min kära vän Ida, snart 2, gillar honom. 

Åtminstone vid det senaste besöket!

För några veckor sen hade någon försett Mister kanin med lite proviant. Mitt framför Mister kanin, där på asfalten, låg en utmärkt hög med färskt gräs. Tänk va - vilken omtanke!

Det var vad jag ville berätta idag : )

Ha en fortsatt skön helg!

//Mia

Kontakta hyresgästföreningen?

Plötsligt står den bara där... mitt på gräsmattan, min och mina grannars gemensamma gräsmatta. Någon av dessa tämligen civiliserade grannar har alltså skaffat en prydnadsfigur till trädgården. Prydnadsfigur. Brrrrr.... Och dessutom inte vilken trädgårdsfigur som helst, nä då, utan ett osedvanligt anskrämligt troll. Ha ha ha...

Får man verkligen göra så?

: )

Ps. Jag har det minst sagt småsvårt när det kommer till prydnadsfigurer och vid närmare eftertanke känns det som jag utmanas en gnutta på just denna punkt. För en månad sen var det detta. Utmaningar gör mig starkare - upp till kamp mot clowner och troll. Hej och hå!