Alla har vi våra små egenheter. Själv pratar jag en hel del i sömnen, och har gjort i många år. I natt sa jag tydligt, klart och bestämt:
"Jag vill ha lösgodis. Blandgodis"
Bara så...
Och sen inget mer...
Ha ha - ja, vad säger man så här i efterhand. Till sitt försvar, menar jag. Inte på något sätt en orimlig önskan - jag menar - lösgodis är ju fasligt gott! Men mitt i natten?! He he...
Johan åkte precis och repade. Men innan han stack kom han in i rummet där jag sitter... med en påse blandgodis. "Du ville ju ha lösgodis". Där ser ni - det är inte alls dumt att prata i sömnen. Inte dumt alls faktiskt!
Bilden...
Hamnen till en muslims by som ligger på pålar över vattenytan.
(Byn alltså... inte hamnen)
Några barn står och väntar på skolbåten.
Hösten 2005, utanför Krabi, Thailand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar