Tid...

Plötsligt finns den bara där - tiden.

Lite ovant är det allt... men det ska nog gå ; )

Tänker tillbaka på när jag var barn. 

Jag upplevde allt som oftast en oändlighet med tid...

...obegränsat...

... särskilt på sommarloven.

Inga tider att passa, kunna leva maximalt i nu:et, inga fix och inget ansvar.

Jag gillar att jobba och jag gillar ansvaret (och även friheten) som det innebär att vara vuxen. Alltså inget bittert nostalgisk tjafs på temat "det-var-bättre-förr". Snarare kan jag bara konstatera att det var ett tag sedan jag upplevde mig ha riktigt gott om tid. Tid till att "bara vara", ta dagen som den kommer och gå på spontanitet och känsla. Därför är det extra trevligt att konstatera:

SEMESTER!

 : )

//Mia