Sitter och funderar på begreppet ensamhet.
Dels helt generellt och dels utifrån några bilder som jag tog tidigare idag. Det är alltså samma anka där i vattenbrynet, bara sedd från olika perspektiv!
Ensamhet - skönt, trivsamt och behagligt.
Ensamhet - jobbigt, tungt och tomhet.
Aningens befängt kanske, att jämföra ankorna med oss människor, vilket heller inte är min poäng. Ankorna bara råkade gestalta mina tankar på ett fenomenalt sätt!
Jag inser att så många människor är ensamma.
Ofrivilligt ensamma.
På daglig basis.
Ugah...
Vill därför passa på att vara tacksam för alla människor jag har omkring mig. För alla som visat att de finns och strött sin omtänksamhet omkring sig senaste tiden. Vänner, familj, kollegor, gamla studiekompisar, studiekompisars föräldrar, ungdomar, alla olika människor från nutid och dåtid... som sagt har visat att de finns där, här och nu!
När något jobbigt händer i livet blir denna omtänksamhet och "flersamhet" så mycket tydligare och så mycket viktigare än i vardagen för övrigt.
Tack...
No man is an island
//John Donne
2 kommentarer:
MEn hur blir det så...borde det inte finnas sammanhang för alla så ingen behöver vara ensam? Eller vad beror ensamhet på?
Ja, det är ju den stora frågan...
Ensamhet kan väl, som det mesta annat, bero på många olika saker. Bland annat att vi i mångt och mycket lever i ett samhälle som har utvecklats starkt individualistiskt de senaste åren. Ett samhälle där "Sköt dig själv..." och "Ensam är stark" är existerande begrepp. Jag säger inte att de är normgivande överallt, men de finns.
Visst borde det vara så att alla borde ha ett sammanhang men jag är tämligen övertygad om att så är inte fallet. Tyvärr...
Frågan är väl snarare Vad kan vi göra?!
Det tål att tänkas på... åtminstone för min del!
Skicka en kommentar